feels like forever

tänker på den scenen i Juno när hon berättar att hon är gravid och pappan säger: I thought you were the kind of girl who knew when to say when och Juno svarar I don't know what kind of girl I am. och hela hennes kroppsspråk och känslan när hon säger det. jag vet liksom heller inte vilken typ av tjej jag är. måste man veta det? är det inte korkat att placera sig själv i ett fack när risken är att man bara kommer fastna där och hata sig själv för att man inte alltid platsar. så jävla fel.

 

vill vara fri, inte döma mig själv. vara snäll mot mig själv. acceptera att jag förändras och tänker i nya banor. men det är så svårt när man är van att vara och bli sedd på ett visst sätt. men jag måste försöka. jag förtjänar allt fint i världen. det vill jag tro på. så ska man väl tänka om sig själv? jag ska bli bästa vän med mig själv, älska mig själv trots mina brister. fan va bra! får se hur detta går...