breathe
Lilla vännen, bara andas. Ta ett djupt andetag. Sådärja. In genom munnen och ut genom näsan. Eller är det tvärtom? Helvete, är det tvärtom? In genom näsan och ut genom munnen? Fan fan jävla skit, att jag inte kommer ihåg. Okej skitsamma bara andas nu. Andas luuuugnt. Blunda och tänk på något fint. En plats där du känner dig bekväm. Ja, lugn och fin nu. Men är det inte näsan först ändå?
Imorgon ska jag redovisa om min franska valbara bok som jag läste klart idag. Jag valde den enbart för namnet, det var så fint: je voudrais que quelqu'un m'attende quelque part ("jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" på svenska). Jag håller med om att det är en skön känsla. Innan hade jag säkert kunnat tänka på den där meningen, gråtandes i min säng. Åh så underbart patetisk man kan vara ibland, eller hur?
Jag är väldigt redo för den här franskakursen att vara över. Om jag hade tid (säkert inte, men ändå) skulle jag städa hemma. Rensa gammal skit, slänga det som behövs, organisera bättre. Jag tror jag hade känt mig renare då, andats lättare.
-
sometimes I think that life will never be the same
sometimes I think that's the answer
känslan den var elektrisk
jag saknar min gamla blogg! den var mycket färgladare, mysigare, roligare, bättre på alla sätt och vis. Cris pimpade den så himla bra också. den här är bara vit, så vit.
det känns som jag vågade skriva mer också. jag vågade skriva typ vadsomhelst, bara go lite wild and crazy för ett tag. typ sånt där man ska skämmas för egentligen men jag sket i det just då. typ: här har du mig! och jag är sämst! försök slå det din tönt!
det känns som jag vågade skriva mer också. jag vågade skriva typ vadsomhelst, bara go lite wild and crazy för ett tag. typ sånt där man ska skämmas för egentligen men jag sket i det just då. typ: här har du mig! och jag är sämst! försök slå det din tönt!
watch the world
nu är det dags! tänker jag. nu är det dags för inlägg nummer 28. jag känner det i hela kroppen. jag vill stapla orden på varandra och bygga ett slott där jag kan bo högt uppe i det högsta prinsesstornet. där kan jag sitta i fönstret och drömma mig bort till ett fjärran land. en fjärran värld. där uppifrån ser jag allt.
jag småpratar med molner. de viskar, och berättar sina hemligheter. de är hemska ibland fina. jag blir rädd. längtar tillbaka, ångrar nästan mitt beslut. deras finaste hemligheter tröstar mig men jag vågar inte berätta mina egna. kommer de bli arga? undrar jag.
jag småpratar med molner. de viskar, och berättar sina hemligheter. de är hemska ibland fina. jag blir rädd. längtar tillbaka, ångrar nästan mitt beslut. deras finaste hemligheter tröstar mig men jag vågar inte berätta mina egna. kommer de bli arga? undrar jag.
