feels like forever

rotar lite bland dina bilder... det här var bara några dagar innan jag åkte tror jag. vill ha sådär långt hår och mittbena igen !

ibland tappar jag bort mig i allting och vänder världen emot mig, jag förstår det inte. det är som om jag har ett behov av att förstöra för mig själv...

a little something just to take off the edge, a little more and i'll fall off the planet entirely.

med risk för att förstöra mitt hår tar jag på mig de stora hörlurarna för att lyssna på robin pecknold's underbara, lite melankoliska stämma. han sjunger sådär overkligt som från en annan tid, i ett liten trästuga. typ som i början på led zeppelin-filmen när robert plant går med sitt långa svallande hår på en äng med sina barn. och allt är bara sådär 70-tal, du vet, de där lite solblekta färgerna som man önskar att verkligheten var. ja, jag vet inte vad jag försöker säga. kanske bara att fleet foxes inte låter så 2011 fast att det är precis det de gör. jo, så menar jag nog.

det är svårt att hålla fast vid den där känslan när allt bara känns bra, eller nästan helt underbart. jag vaknade superpigg och pepp på livet. gick ner till fysiken med mikael och cyklade på alla krafter jag hade - tog hjälp av musiken och kände hur adrenalinet satte fart på mig. jag kände ren lycka för en stund när sista minuten närmade sig. det var en blandning av att ta vara på dagen och att få vakna bredvid någon man älskar. det var längesen jag fick en sådan bra start på dagen.

sedan undrar jag varför jag insisterar på att klaga och ha ångest över min mage. när man tänker efter låter det sjukt. jag sitter här och är ledsen för att min mage inte är helt platt som allas på tv osv. jag ska försöka glömma det ett tag iaf. låtsas att jag är jättesnygg i min nya tröja och ha kul. sådeså.