feels like forever

Är inne i en intensiv pluggperiod just nu där jag spenderar större delen av min vakna tid i skolan. Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag har jättekul i skolan! Bara jag får gjort sådana saker som muntliga presentationer (som INTE är trevligt) kan jag tycka att det är riktigt kul att sitta i grupprum i skolan och tillslut FÖRSTÅ saker och även flumma runt, göra lite "axlar-knä och tå"-övningar och äta massvis med godis. 

 

På vägen hem från skolan denna veckan har jag främst lyssnat på Mumford & Sons nya låt "I Will Wait" (visst ska man skriva sådär, med stor bokstav på varje ord. Var är ORDNINGEN annars? Gillar för övrigt Fredrik Wikingssons användade av CAPS LOCK när han skriver vissa ord, så jag härmar lite där. BETONAR.) Har hela albumet men det är ju lite krävande ändå, att lyssna igenom en hel skiva... skär mig lite slack! (???)

 

JAPP känner att utmattning når mig, tappar KONTROLL över mitt CAPS LOCK-användande... REHAB på det??

 

 

I lördags begav vi oss till brännö med nollningsgruppen. Tror faktiskt inte att jag någonsin varit där? Lite pinsamt i så fall, att erkänna som göteborgare. Man kanske kommer undan om man säger att man faktiskt är partillebo? Nja.

 

I alla fall, vi hade ovanligt tur med vädret, massa mat med oss, lite spel och aktiviteter planerade. Vi var fyra ledare som stod och väntade på nollorna på järntorget. Ingen kom. Det visade sig att i princip alla var bakis och väldigt osugna på en tripp ut till öarna. Flopp! Vi ledare bestämde oss ändå för att bege oss och det blev en fin dag! Sara badade till och med (!), inte fy skam för att vara första september. Jag är ganska säker på att det var den sista värmen för den här sommaren. 

 

Så, nu säger jag officiellt hejdå till sommaren. Vi ses nästa år! (Och en stund i december förstås)

 

Galet!

 

I december åker jag till Buenos Aires för att hälsa på min släkt. Det är på tiden kan man säga, sist jag var där var julen när jag gick i sjuan (!). Rättare sagt var det 9 år sedan jag träffade mina kusiner där. Hur kunde det ha fått ta så lång tid?? Det är ta mig tusan inte acceptabelt!

 

Komplicerad som jag är kan jag inte bara se detta positivt. Utan jag får extrem ångest när jag tänker på att jag måste prata spanska. Spanska. Åh detta språk som man förväntas tala flytande när man säger att man har en spansktalande mamma. Faaaaaan. Jag har inte kunnat prata på flera år pga förväntningarna på mig, och därför har det bara blivit värre och värre. I flera år har jag byggt upp den här väggen. Äh, jag kanske överdriver... Det visar sig. Kanske bara behöver dricka lite öl? Skämt åsido...

 

Ska hursomhelst bli otroligt kul att återigen få se Argentina efter så många år. Är redan nervös, och det är mer än tre månader kvar till avresa...