na na na na na

we share apocalyptic views..

det var alldeles för längesen jag var på sticky, senast var på jessicas födelsedag i slutet av juli tror jag. igår var hursomhelst kul!
strax ska jag in till stan för att ta tåget till alingsås och träffa jessica, fika fika! deras lägenhet är så förbaskat snygg, och jag är avundsjuk. synd bara att den ligger i alingsås.
damn, jag har förlorat inspirationen för att skriva. ska återgå till att sjunga med till musiken som spelas nu!

HA DE (om man får härma elias lite där)

I haven't been this scared in a long time
and I'm so unprepared so here's your valetine
bouquet of clumsy words, a simple melody
this world's an ugly place
but you're so beautiful to me

en helt annan värld

ny luft att andas. in och ut. ner till tårna och upp till stjärnorna. jag har inte slickat på någon groda, men jag vill flyga iväg över oupptäckt mark och ta en picknick på toppen av eiffeltornet, bara jag och larven som lurar i mitt huvud (ni vet som i corpse bride): this is your consciousness speaking.
sedan falla. aladdin kommer med sin matta och fångar mig, vi ser hela staden i ljusprickar från himlen. han kan inte svenska men talar franska tydligen så vi småpratar lite. han berättar att han och jafar egentligen är väldigt bra vänner, de bara spelade ovänner i filmen. men de kan inte umgås så att paparazzin ser för då förstörs image:n. du och jasmine då? frågar jag. nä de har inte träffats sen inspelningen. det var ju mycket press på att det skulle bli något mellan dem, men det var för mycket förväntingar.

han ser sorgsen ut och jag vet inte vad jag ska säga för att trösta. - du kommer hitta rätt en dag.

I see you shining your way

sitter i köket hos pappa och lyssnar på contra. vad annars? elias och pappa spelar xbox medan snöflingorna sakta faller utanför och det är så vackert. trots att livet kan vara så elakt, trots att våren segar på sig och trots att min plånbok är undernärd kan man ibland inte låta bli att bli glad av såna där småsaker som att jaga snöflingor med munnen, bli bjuden på lasagne (aka "lasse" enligt cris) och massa annat strunt! häromdan tappade jag en strumpa i badkaret när jag duschade men jag tänkte, puh! det kunde varit hela tvättmedelspaketet som ramlade över mina nytvättade fötter! riktigt dåligt exempel haha! men du fattar tror jag.

kaffesymptom:


gissa vilket frukostställe jag och M åt på imorse! nam-nam...

Åh visst känns det lite som vår idag? Fastän det fortfaranda är under noll grader och det tydligen ska bli ännu kallare i helgen. Men vem bryr sig egentligen en sån här dag! Kanske beror det på kaffet och pirrigheten en kopp capuccino ger mig - men jag känner mig lycklig. Den här känslan vill jag spara. Det enda som stressar lite är allt ogjort skolarbete. Äh, jag har all tid i världen! Jag vill leva! Och jag vill leva gott!

ps. please don't loose your faith in the good earth.

you can turn your back on the bitter world

mje mje....

det är allt jag kan säga. jag har lyssnat och sjungit till vampire weekend nu i några timmar, jag ska inte räkna hur många... jag har spenderat hela förmiddagen till plugg inför tentan imorgon (lördag!!), jag kan bara inte sluta klaga över detta. halv tre till halv sex. well.. det känns inte som jag gör n å n t i ng längre. allt segar så otroligt. emelie och persikan är i nya städer, hur mycket suger inte det? vill ha dem här! vill hitta på något for the history books! typ.

fredag kväll. jag antar att jag ska repetera grammatiken lite nu. kongruensböjning och all sån skit. but hey, life's good ändå på nåt sätt.

44

Inlägg nr. 44! Stor press... Därför kommer jag göra mitt bästa för att göra detta till ett meningslöst inlägg eftersom jag hatar press och jag hatar att nå upp till mål för jag är rädd för att misslyckas. Jaja det är ju bara bloggen, men man kan ju lätt lista ut att bloggen är en metafor för något helt annat som jag inte vet exakt just nu.
- I alla fall! 44 är en mycket vacker siffra att titta på. Den ger en känsla av trygghet, stabilitet, inte sant? Jag handlade för 44 kr på Hemköp häromdagen, och jag gjorde en spellista på Spotify som visade sig vara 44 minuter lång. Rena slumpen, men det gjorde mig glad.

Men varför 44 kan man ju då fråga sig? Ja eftersom mina fem läsare antagligen är mina vänner och personer som känner mig så vet ni ju redan att det är bandet +44 som grundar min besatthet av siffran. Dagen i ära (nej, jag visste inte att jag skulle skriva 44:e inlägget just idag men man kan ju säga det så att man har något spännande att skriva i bloggen och varför inte liksom men nu avslöjar jag ju att det inte var meningen men vem bryr sig ju så jag ska fortsätta..) lyssnade jag på just +44 på vägen till uni! Bl.a låten No it isn't som Mark Hoppus skrev om Tom DeLonge när Blink-182 splittrades 2005. Ja, vad kan man säga, låten inleds med: "This isn't just goodbye, this is I can't stand you". Sorgligt men sant, men nu är de back in business och spelar in en ny skiva! Sånt är livet! You break up and you make up!

Vad säger du? Jag tror det blev en hel del meningslöshet,
and that's the way uh-huh-uh-huh - i like it!
(uh-huh-uh-huh....)

Puss och kram leverpastej!

RSS 2.0