feels like forever

vilket bloggigt inlägg, men dessa skor är nu i min ägo. materialistisk lycka, typ som när jag köpte mina martens och min dator. vad hemsk man är ändå. men har man fått lön så har man och då får man unna sig lite! eller mycket...

en annan lycka är att jag nu får lyssna på fleet foxes nya skiva som har läckt ut på internet en månad för tidigt! och att våren är här. i princip. och att jag får spendera en härlig lördag med mannen jag älskar.

en negativ sak är ju i och för sig att jag saknar mina vänner så fruktansvärt mycket! det insåg jag verkligen när jag pratade med emelie igår efter ett bra tag. kan inte alla bara komma till gbg igen?

men jag ska inte klaga, för har som sagt haft en riktigt bra dag utöver det!
puss på er.

jag är inte i närheten av det nördiga och stalker-liknande beteende jag en gång hade för den här mannen. men han är fortfarande min idol. ibland när jag tänker tillbaka på det kan jag inte förstå hur mycket tid jag lade på att läsa om honom, lyssna på hans musik och podcast. allt som nämnde hans namn var intressant.

jag hade väl inget vidare händelserikt liv på den tiden. det var främst i åttan, nian och början av gymnasiet. då när alla andra var coola, hade massor av vänner, gick på fester, blev fulla och blev ihop med någon för första gången. själv stängde jag in mig i tvättrummet, släckte ljuset och lyssnade på min mp3 med undefär 152mb i minne. det låter så tragiskt, men det var det inte. jag trivdes med det, även om jag kanske inte hade erkänt det just då.

jag vet inte varför jag berätter detta. jag bara kom och tänka på det när jag såg denna bilden. han ser så gammal ut, mark hoppus!

>> You are tiny and your lips are like little pieces of bacon

faaaan va skönt med helg utan jobb. helg med chillchillchill, bara ingenting bara såndär tid för sig själv och sin ögonsten. det låter lite äckligt på nåt sätt, ögonsten. fast precis samtidigt låter det så mysigt att man vill dö. men det är väl lite äckligt för det påminner mig om ögongojs man har i ögonen på morgonen och som lucy har jämt och ständigt och som är jättesvårt att få bort för att hon är så envis. grejen är ju att jag stör mig så mycket så jag måste ju försöka tills det går. stackars lilla gulle-rivar-katt. kommer aldrig sluta bli skrämd till döds när hon hoppar upp på mitt ben och hugger klorna i det...

aja ögonsten är ett fint ord trots allt.