han sover, så varför inte ta itu med mig själv

Jag vet inte vad jag vill säga. Jag säger ibland så dumma saker utan att tänka på vad jag egentligen menar. Jag blir arg, jag blir ledsen för det allra minsta. Jag bryter ihop - inombords. Jag känner hur mitt yttre blir stelare och stelare. Det enda som hindrar att jag faller ihop är den tunna ytskiktet. Detta händer inte alltid. Jag plockar ihop mig själv, eller så gör någon annan det. Men för varje gång känns det som om mitt hjärta blir kallare. Jag vill inte ha en sten till hjärta. Därför skriver jag. Därför gråter jag. Därför sitter jag här och försöker förklara någonting för mig själv. Grejen är att jag kan ha helt fel. Det är svårt att förstå sig på sig själv när man är människa. I alla fall för min del.

Men det här är inte hela jag. Oftast tycker jag om mig själv.

automne à göteborg


lyssnar på: matt & kim - daylight

you're golden, man

Lördagen var guld! Nu får man nöja sig med gamla femtioöringar som inte ens gäller längre. Nej vad jag överdriver! Ikväll blir det paus på pluggandet för då ska jag till Mikael. Det blir säkert massa weeds, kanske lite detektivarbete? Det var ju längesen. För den som inte förstår så syftar jag på tv-serier. Och för den som förstår: - mental five! *gadish*.

Jag tror att det är dags att kolla på Juno snart. Det är en riktigt feelgood film som man borde kunna alla repliker på. Soundtracket var det enda jag lyssnade på ett tag där efter jag såg den första gången. Jag minns sommaren 2008 när jag jobbade i bamba på gothia cup och lärde känna Maria. Hon hade memorerat i princip hela filmen, alla scener. Otroligt!

+/-

+ julkalendern imon!
+ rent och städat rum
+ super mario spel online
+ zappade inte förbi vetenskapens värld

- paramore spelar i stockholm idag och jag är inte där
- pappas namnsdag men glömde säga grattis
- super mario-spelet har seriösa buggar

1

Nu väntar två veckor av råplugg. De inleddes idag rättare sagt. Det är inte så jättekul att plugga till en tenta som består av glosor till nittiofem procent. Men det är nog ingenting i jämförelse med nästa veckas grammatiktenta. Visst är ordet grammatik skrämmande?

Nästa termin hoppas jag på en lätt spanskakurs och ett roligt deltidsjobb med bra lön. Ha! Jag har inte lyft ett enda litet finger för att försöka få jobb så vem försöker jag lura? Jag inbillar mig att det ska lösa sig, vi får väl se. Jag vill verkligen tjäna pengar som jag kan lägga undan och göra nåt sånt där "resa-och-upptäcka-världen-grej" som man ska göra. Jag vill prata flytande spanska och franska, jag vill utvecklas. Du vet, inse saker om sig själv, upptäcka nya sidor. Klart att man kan utvecklas och sånt där på hemmaplan med. Jag borde sluta stressa, allt löser sig. Det vet jag. Jag kanske är ung och naiv, men om det är så det är så borde jag ju njuta av lugnet innan stormen anfaller. Whatever that means. Haha jag är så löjlig.

Den nittonde december närmar sig. Det känns inte som att det redan har gått ett år! Tänk, jag visste inte mycket om dig då. Nu är du en så stor del av mig. Och jag älskar dig mer för varje dag!

RSS 2.0