feels like forever

måndagkväll. lite ångest på det. varför? så svårt att leva i stunden, vara nöjd med sig själv, sin situation. åh, det jag vill just nu är att vara fri. fri från skola, fri från ekonomiska bekymmer - resa iväg till en varm plats med en fin människa och bara vara. glömma allt allt allt som har med ångest att göra.

 

träna. bli nöjd med sin kropp (lol på den). kommer aldrig att hända. varför ska det vara så svårt att vara nöjd? att känna att man är okej? var det inte jag som skulle vara snäll mot mig själv? fan.

 

ibland är allt väldigt fint ändå... om man ska försöka se det från den sidan. människor som hör av sig. som säger fina saker. som bryr sig. som verkligen verkligen visar att de bryr sig. sånt är ju guld värt. människor som orkar lyssna. som finns där. är inte det allt man kan önska sig egentligen? ibland behöver jag nog bara nya perspektiv. inte fastna i mörka tankemönster, bryta loss, se något annat. ibland är jag dum mot mig själv. men jag tror att jag kan vara världens snällaste också. när jag behöver det. fan va bra jag är ändå. det sista tar vi med oss. 

 

pussochhej

 

mvh

bergochdalbanan