feels like forever

på biomedicinska biblioteket. ska egentligen skriva studieuppgift B, om barnaudiologi och Tariq 5 år. men jag hamnade visst här. 

 

inatt var en såndär natt när jag övertänkte allt och blev osäker på mig själv och alla andra. det kommer nog aldrig bli så som jag tänker ändå, så varför håller jag fast vid den bilden om hur allt ska vara? måste jag sätta ramar för hur mitt liv ska vara, det kommer aldrig aldrig bli just så. känns inte som att jag kommer någonvart, står still på samma ruta som jag stått på hela hösten. vet inte ens om jag vill vidare, stå kvar, eller bort bort härifrån...

 

ok. till något mer gladare. snart är det jul. det innebär massa mys och tid med familjen. favorit-kusinen kommer till stan och jag får krama om mina syskon en massa. jag önskar mig nog inte något annat än det i julklapp, bara vara nära mina kära, dom man vet att man alltid kommer att ha. dom som aldrig sviker. hur himla fint är inte det egentligen?

 

nej.. tillbaka till Tariq och uppgiften.

 

pussochhej