feels like forever

Att bo såhär trångt kan vara kvävande, men vad ska man göra. Mina roomies lyssnar på nyheterna om de här himla terrorhoten eller vad det nu är. Hänger så inte med i vad som händer i världen! Jag är trött, så trött hela tiden. Energin sugs ur mig hur lätt som helst, bara att förstå vad kassörskan på Lidl säger kan vara krävande. Nej, nu överdriver jag. Nu låter jag väldigt negativ, men det är bara för att jag bestämde mig för att skriva nu när jag är trött och hungrig. Ingen bra idé kanske! Nej, annars trivs jag bra. I natt sov vi sex personer i vår lilla lägenhet för Julia hade ingenstans att bo. Vandrarhemmen var fulla, men idag fick hon och några i klassen tag på en lägenhet tror jag.

Vi var på universitetet för första gången idag. Det ligger längst ner till höger på kartan, förstår du. Tar ungefär 40 minuter med metro och spårvagn. Vår svenska kontaktperson Kerstin tog emot oss, hon var gullig! Hade ett brunt och ett blått öga, som nån kändis som jag inte kommer på just nu. Vi ska få träffa hennes elever som hon har i svenska. Man blir alltid lika förvånad att folk utomlands läser ens lilla språk. Men kul ska det bli!

Nä nu måste jag äta macka med vitlökssmör. Dör snart! Och ja, om du undrar så åt jag baguette till frukost imorse. Och croissant. Bara så du vet.